lillamyojag

Ja idag var vi som sagt på barnsjukhuset i lund med Matilda för att undersöka hennes huvuvd, dom började med att mäta huvudet och enligt deras mått va hon 1 cm mindre än på bvc, vilket gjorde mig ännu oroligare, jag tänkte jävla skit krymper hennes huvud nu också, sedan fick vi träffa läkare och en läkarkandidat som ställde massa dumma frågor och undersökte och kände på henne. Dom tyckte hon utvecklades jätte bra och dom sa att hennes fontaneller hade slutit sig. Men han sa att jag inte behövde oroa mig för det de skulle dom göra mellan 1 år och 1,5 års ålder. Dom tyckte inte jag skulle oroa mig så mycket överhuvudtaget, men för säkerthets skull togs det massa prov, för att verkligen utesluta allting som kan vara fel. Matilda var superduktig sa inte ett knyst när dom stack henne i fingret. Jo hon sa typ bara titta som hon säger hela tiden. Dom tyckte även hon vägde lite så då kom andra orosmoment upp, typiskt. Men ska lämna bajsprov så får vi se hur det blir med det. Ska man gå och oroa sig för evigt när man skaffat barn? Men hon är ju så fin vår lilla loppa, går inte en dag utan att man blir stolt över henne, hon är så himla duktig. Bygger torn av sina klossar nu, lägger saker i lådor, försöker klä på sig själv. Så fort det ligger något klädesplagg på golvet så ska hon försöka ta på sig det, hon fattar mer och mer vad allting är. Typ tar min mob och sätter vid örat och ska prata.

Efter Mammas och Pappas jobb kom dom och överraskade mig och hade smörgåstårta med sig, dom är verkligen bäst. Gör alltid mig på bättre humör och gör så man glömmer alla bekymmer för en stund. Guld värda. Matilda Blev överlycklig också, lekte och hade sig. Mös i moffas knä hela tiden precis innan hon skulle sova